Matilda has now become a Londoner

An end of an era. Jag sitter på Backvägen igen. Konstigt.

Menmen.

Veckan var bra, men det var en jobbig och utdragen väntan. Jag hade ångest över packningen, men det löste sig som tur var. Lisa kom över tisdag kväll, vilket var mysigt. På onsdagen borjade Anna skolan. Hon var såå söt i sin nya skoluniform! Jag är så glad att jag hann se henne i den. I och med att det bara är inskolning de första dagarna var hon hemma redan kvart i tolv igen. Nadja och Svea kom över en sväng för att plocka på sig lite saker som jag inte fick med mig hem och för att hänga med mig och Anna ett tag.

Torsdagen var underbart bra! Efter att jag och Sheena lämnat Anna promenerade jag och Åsa +Nimmie till Wanstead där vi brunchade på det mysiga italienska stället. Det var så mysigt och skönt i solen och vi konstaterade att vi verkligen kommer sakna varandra. Jag ar så glad att jag lärde känna henne! Sedan strosade vi runt i nagra av de mysiga butikerna ett tag innan vi knatade tillbaka till South Woodford. Riktigt sorgligt att säga hejdå faktiskt. Jag och Anna hade en mysig eftermiddag, något som jag verkligen var tacksam foör i och med att det var sista dagen jag jobbade. Efter att vi hämtat Mia gick vi och fikade på Belgique. Mycket uppskattat! :) Vid halv sju gick vi alla i familjen till Meghna Grill för att äta världens godaste curry! Vi hade verkligen jättekul, pratade om allt mojligt och åt good mat! Då vi kom hem igen blev det presentutdelning. Vi gav varandra finfina kort och jag fick fyra jättesnygga shotglas plus två flaskor av Jons specialvodka, en med jordgubb och en med daim. Jättekul! Sedan gick barnen och lade sig medans vi satt kvar och pratade om allt mojligt, drack bade det ena och det andra och skrattade åt allt. Jag älskar the Lilley's! Jag har aldrig träffat så knäppa människor, men ack så roliga! Lite senare hämtade Jonjon upp mig och vi åkte hem till honom i Wanstead. Vi hade en jättetrevlig kväll och det blev ett perfekt sätt att säga hedå på! Människan har ju också världens sötastemamma och moster!

På morgonen stressade jag som en dåre för att få rummet klart tills Anne skulle komma. Jon och hon kom hem kvart över tio och då var jag precis klar och mitt rum var skinande rent och alleles för tomt! Vi lunchade lite curry tillsammans och hade det riktigt trevligt, det kändes inte alls spänt. Sedan gick jag och Anne en promenad och jag visade henne runt lite och försökte komma ihåg att säga allt som jag mindes att jag själv gärna hade velat veta när jag var ny. Då vi kom hem hjälpte Jon mig att lägga över alla min atusentals bilder på en dvd-skiva. Sedan gjorde jag mig i ordning och åkte hem till Nadja & the Watson family. Där var även Emma, vilket var kul då det var länge sedan jag såg henne. Vi åt god middag, paj och sallad och kladdkaka som inte var så kladdig men väldigt god ändå. Bradley kom hem och jag sa hejdå till honom och Lotta. Kommer sakna dem också, gulliga människor. Jag tycker om gulliga människor! Sedan for vi in till Oxford Circus och vandrade ner en bit på Regent st och vek in på Heddon st och vips var vi framme på Strawberry Moons! Vilket ställe! Vi hade hur kul som helst från början till slut och vi träffade som vanligt på en salig blandning av folk. Några av de konstiga var en holländare, två bengaler och så två sydafrikanska friidrottare. En av dem, Nick, var längdhoppare och givetvis var jag tvungen att dra igång en tävling. Så jag sparkade av mig klackarna och körde för fulla muggar. Landade med en smäll på rumpan. Gött! Kul hade vi i alla fall, även om Nadjas fjäderlätta hopp där jag romantiskt skulle fånga upp henne, kanske borde ha sparats ill ett annat tillfälle. Men visst, nåon gång ska man falla pladask på Regent St. Även om det känns som om det känns bekant..eller hur Lisa..? ;) Bussresan hem var även den rolig, med en kille som var mycket mån om att berätta att han varit i Gävle. Sedan somnade vi gott! Kl 5 kom jag hem till en färdigbäddad soffa där jag kröp ner och sov som en stock...

...Ända till kl 07.30 då barnen och Sheena "tassade" in för att fixa frukost innan simskolan. Jag hade inte ens märkt Eric som låg i ansiket på mig. Säger väl något om hur kul vi hade kvällen innan. Lite senare somnade jag dock om och vaknade inte förrän vid 11. Familjen åkte till släktkalas och jag och Anne tog god tid på oss att göra oss klara. Sedan satt jag i x antal timmar och bråkade med Jons dator och alla mina tusentals bilder som skulle föras över till en dvd. Till slut var allt klart och vid 16-tiden åkte vi in till St Paul's. Vi gick över Millenniebron och jag insöp den vackra utsikten som jag inte skulle återse på länge. Sedan vandrade vi längs hela Temsen och i och med att det var Thames festival hela helgen så var det världens drag hela vägen. Massor av matstånd, marknadsstånd, musikuppträdande etc och att vandra omkring där i eftermiddagssolen i trängseln var helt underbart! Detta är definitivt en festival jag ska komma ihåg till nästa år! Vid halv åtta skyndade vi över bron till Embankment st och drog till Liverpool St. Där mötte vi Kylie, Christofer, Lisa, Stuart och Sonja. Tillsammans gick vi till den mysiga, men ack så dyra, cocktailbaren B at 1, för att invänta de andra. Lite senare kom Nadja och Billy och vi stannade ett tag till. Myspys!! Jag hann då börja böla två gånger på den korta tiden. Men det var mest glädjetårar,blödig som jag är var jag aningens rörd över att ha så fina vänner och att de alla kom för att säga hejdå till mig. Lite senare gick vi (sjöng vi oss) upp till Old St och slank in på ställt som passade mest in på det som Billy sökte. A rough place, a real rough and dirty country bar. Det finns ju inte direkt gott om sådana så det fick bli Aquarium bar som ligger vägg i vägg med klubben. Där satt ett gäng 70-talsklädda typer och då de drog hade vi i princip hela stället för oss själva, något som passade oss perfekt. Vi ägde dansgolvet och rockade med den underbare dj'n. (Han var som tre dj's i en..så stor var han.) Vi önskade låter och självklart blev finanumret "I wanna dance with somebody". Ah ljuva London! Då de stängde vid 1 satt vi utanför och skrattade och grät om vartannat en lååång stund. Billy lärde sig användbar svenska ("kom igen bruttan!".."hon var såå på!") och vi sjöng en snutt till, grät en snutt till och kramades mycket mer. Sedan gick vi mot nattbussen, tog ett sista farväl och åkte åt olika håll. Jag somnade som en stock med väcktes av en hård knuff. Matilda här ska jag ju av ropade en rödögd Nadja. Och så dunsade hon ner i mitt knä och så blev det en lång, hård och gråtskakig kram! Åå min Nadja! Kommer sakna dig! Halva bussen blev engagerad och undrade vad som pågick. Då Nadja gick av var det flera som frågade om allt var ok, så söta är mina kära londonmedmänniskor! Då vi kom hem satt jag och Anne (vilken trevlig människa!) och pratade tills Jon kom hem vid 4 och då även Sheena kom ner en sväng. Sedan blev det sova.

Vaknade av att Sheena kom in vid kl 9. Konstig känsla. Jag kände att något inte var som vanligt, men jag kunde bara inte ta in att detta var dagen då det faktiskt var slut på äventyret. Jag packade ihop mig och drack en kopp kaffe. Sedan hade Jon ett litet avskedstal som verkligen värmde och han sa att det verkligen skulle sakna mig och helst hade sett att jag stannade längre. Åh min familj!! Sedan var det dags att säga hejdå till honom och Anne. Sheena och tjejerna körde mig till Heathrow. Jag och Sheena började gråta två gånger och skrattade hysteriskt däremellan. Sedan var vi tvungna att skärpa till oss, annars hade vi aldrig kommit fram. Till slut kom vi dock (tyvärr) fram. Och vi båda storgrät. Fick en jättekram av Mia som var riktigt tyst. Kommer sakna henne så mycket! Anna vägrade visa att hon insåg att jag skulle åka, hon var mer intesserad att peka ut alla flygplan för mig istället. Men jag vet att det är hennes sätt att hantera det. Mina älskade tjejer! Älskar dem verkligen! Så åkte de och jag släpade ensam in allt till incheckningen. Där tog det lite tid i och med all min packning plus det stora spegeln. Men allt gick bra och jag hann köpa födelsedagspresenter till Eric. En snygg t-shirt, en cd och godis. Sedan bar det av hem och det rullade tyst tårar under nästan hela vägen. Folk måste trott jag hade någon allergi. Pappa och Eric mötte på Arlanda med stooora kramar!

Nu är det hemma som gäller!