Matilda has now become a Londoner

Det har hant mycket sedan jag skrev forra gangen. Forra veckan larde jag kanna en Kanadensisk au apair som heter Jen och ar 22 ar. Jattetrevlig!

Vi har borjat komma in i de nya rutinerna som blivit efter att Mia borjade skolan i tisdags. Jag gar upp 07.30 och gor hennes lunchlada, foraldrarna klar pa dem och sedan ger jag dem frukost, borstar tanderna och haret, fixar flator och sedan gar vi ca 08.35. Det kanske later som om detta ar en mycket enkel och smidig procedur. Sa ar inte fallet. Det innebar standiga gratattacker, hysteriska skrattanfall, extremt pafrestande brottningsmatcher som jag inte uppskattar da det ar brottom, mycket tjat, etc, innan vi slutligen kommer ivag. Men an sa lange har vi lyckats komma i god tid till skolan varje morgon aven om jag ar lika orolig varje morgon. Det som hander om barnen kommer for sent ar att de far anmarkning och det rapporteras hem till foraldrarna och det kanner jag verkligen inte for...

I fredags akte jag in till stan vid lunchtid och traffade Julie och Jonna pa Primarks pa Oxford Street. Formodligen varldens billigaste och mest hysteriska shoppingcenter. Vi svettade runt dar ett tag bland allt folk och sedan slog vi oss ner pa McDonald's for lite mat och en 2-timmars genomgang av vara au pair-liv. Det var ju forsta gangen vi traffades har i London sa det fanns ju lite att prata om. Men efter ca tva timmar kom en som jobbade dar och borjade plocka undan vart skrap utan att saga nagot. Vi fattade dock vinken om att det var dags att ga sa vi kilade vidare. Vid kl 16.30 traffade jag Ebba, vi gick till en liten juicebar som kandes som det mest halsosamma stallet i varlden. Underbart gott och komisk personal. Tva killar som konstant skrattade nastan lika hysteriskt som jag och Ebba. Sedan fragade den ena Ebba om hon mojligtvis var svensk och hon svarade att sa var fallet. Da hon undrade hur han kunde veta det svarade han att hon sag ut som hans svenska kompis. Som att han antog att alla svenskar ser exakt lika dana ut. Sedan akte vi hem till mig for att byta om infor kvallen. Hon fick da traffa min familj och jag blev sa forvanad over hur exemplariskt anglalika min sma tjejer var just da. Anna skrek "Matilda" och rusade for att krama mig och hon var helt undeerbart sot i turkosa prinsessklanning! Ebba och jag fixade till oss pa nolltid och knallade sedan ivag till tunnelbanan igen. Da vi gick av vid Piccadilly Circus regnade det extremt mycket, sa vi sprang som galningar mot stallet dar vi skulle mota Anna, Julie och Jonna. Endast Anna hade hunnit dit och medas vi vantade pa de andra betamde vi oss for att ga till den italienska restaurangen dar vi var forra veckan. De andra kom och vi gick dit. Maten var lika god som forra gangen och stamningen pa topp! Jag fick dock en smarre shock da jag pa vagen tillbaka fran toaletten hor hur nagon halvt vralar BELLA bakom mig! Da jag vande mig om var det den roliga servitoren som kom fram och han borjade babbla. Efter ett tag fragade han om vi kanske skulle ha en liten date nagon gang, han ville sa hemskt garna prata med mig. Men i och med att jag uppskattade hans alder till ungefor 47 sa sa jag artigt att det gick nog tyvarr inte.

Ebba var tvungen att ta taget hem och vi andra gick vidare till en bar dar vi fortsatte prata. Eller snarare skrika kanske. Vid halv 1 skildes vi at och jag knallade till tunnelbanan. Jag akte nagra stationer och skulle byta  till min. Jag visste inte riktigt vilken tid de slutatde ga, men jag trodde inte det var nagon bradska. Helt plotsligt hor jag en rost i hogtalaren och for en gang skull lyssnade jag. Vilket var tur for han sa "This is the last train to epping". Det var taget som jag var ttvungen att aka med. Da borjade alla springa runt omkring mig och jag insag att det kanske var bast att hanga pa, sa jag sprang som en tok och kastade mig in i vagnen precis innan den stangdes. Snacka om lattnad..! Jag vill garna vanta lite med att ta nattbussen tills jag har lart mig hur de gar ordentligt. Sa jag hade tur. Vid 01.30 satte jag nyckeln i dorren och somnade strax darpa.

Pa lordagen traffade jag Anna, det oregnade och puckade som vi ar tog vi inte upp vara paraplyer. Sa da vi hittade en lunchrestaurang i narheten av London Eye var vi plaskblota. God mat var det i allafall. Sedan hoppade vi pa tunnelbanan i Westminster och akte till Wictoria Station och tog taget darifran till Surbiton dar Anna bor. Surbiton visade sig vara ganska litet men valdigt mysigt. Vi tog en kaffe pa Starbuck's innan vi tog bussen hem till henne. Hon bor i ett mysigt omrade som paminner om dar jag bor och hennes famlij var verkligen jattetrevlig och barnen sapersota! Vi at middag med dem och underholls av lilla Helena som hela tiden levererade nya skamt. Sedan hade vi skonhetssalong som vi jamt hade da vi var yngre. Jag fixade med losnaglar och Anna plattade mitt har och sminkade mig. Det resulterade i att jag sag ut som en transa, men det kan ju vara trevligt det med! Jag ar dock riktigt imponerad av losnaglarna for £6, de ska halla i tio dagar och ser nastan ut som de man gor pa salong. 

Pa sondagen tog vi bussen in till ett av mina nya favoritstallen. Namligen Kingston. Det ar en universitetsstad och mycket storre an vi trott. Det fanns massor av kul affarer som vi sprang  runt i. Vi var framst fascinerade av hur manga skoaffarer det fanns. Det slutade med att vi at sa billigt vi kunde pa Mcdonald's innan vi tog bussen tillbaka. Jag hoppade av vid stationen i Surbitn och tog taget till Wimbledon dar jag akte tunnelbana hem till mig. Det blev nagra slapptimmar framfor  TV:n innan det var mat. Det blev en jattetrevlig kvall med Sheena och Jon, en av de trevligaste hittills tror jag faktiskt.

Far val sammanfatta detta som en handelserik och kul helg!